.

Vet ni vad jag har tänkt på, man kan ju känna sig väldigt ensam som ätstörd, det tror jag att alla med en ätstörningar har fått erfarna. Men tänk er då hur ensam man måste känna sig som kille med en ätstörning? För jag tror i alla fall att man känner sig mer annorlunda och ensam som kille med en ätstörning. Det känns som tjejer har en annan syn på ätstörningar, en mer verklig syn. Det känns som killar inte förstår alls vad ätstörning handlar om. Även fast det inte verkar som många tjejer heller förstår hur det känns att ha problem med maten... Det känns som man kan få mer stöd av kompisar som tjej med äs än en kille med äs. Dessa är mina tankar och funderingar så, vad tror ni, att killar med äs känner sig mer ensamna än tjejer med äs? Eller tror ni att det inte spelar någon roll?