Nattsvart
Det är en grej jag inte förstår. Det känns helt svart inom mig, hela jag är svartmålad på insidan. Men ingen ser det. Är jag så bra på att le och låstas vara glad? Det är ingen som märker hur ledsen och dåligt jag mår egentligen. Jag borde fan bli skådis, så bra som jag spelar.
Inte ens mina kompisar i skolan märker. När vi sitter och äter lunch. Jag äter några tuggor sallad medans dem sitter och slevar i sig av det som serveras. Det gör mig rädd, tänk om personer i min närhet mår lika dåligt som mig och jag inte ser det?
Inte för jag umgås med så många, är med fyra andra i skolan varav en jag känner bättre. Andra personer jag umgås med är mina två systrar och mamma och pappa. Den enda av dem jag umgås mycket med är med min yngre syster. Vad jag märker mår ingen av dem dåligt. Men dem kanske är lika bra på att dölja det som jag är.
Mina gamla kompisar från högstadiet har jag inte träffat mer än 4 gånger ungefär sen ett år tillbaka. Jag klarar inte av att träffa så mycket folk numera, klarar inte av det. Jag är helt enkelt för fet för det. Jag vill inte att dem ska behöva skämmas över mig.
Ibland undrar jag hur mitt liv skulle se ut utan äs. Utan att tänka på mat mat mat heeela tiden.
Dagens frågeställning: Skulle du hellre vara lite mullig och lycklig eller underviktig och olycklig?
Jag väljer det första alternativet. Helt klart. Bara för att få vara lycklig skulle jag göra nästan vad som helst för. Det är därför jag vill gå ner i vikt, för jag inbillar mig att jag kommer vara lyckligare om jag går ner drygt 10 kg till.
Jag känner också sådär! Att jag inte vågar träffa människor från förut, för jag är för fet för det. Jag vill inte att de ska skämmas, eller bli besvikna för att de inte mindes mig så. Eller för att jag ska se fetare ut än innan. Att de ska ångra sig, att de valde att träffa mig.
tack för ditt inlägg umman ! det har varit några jävligt dåliga dagar för mig . jag har tappat fokus helt och känner mig bara äcklig . jag har ingen motiation o allt känns bara jobbigt att fundera på .
ska försöka ta tag i det imon igen. helgen är ju trots allt svårast . tack för att d ufinns där som stöd !!
kramar till dej !
svar: ca 7-8 kg!
Otroligt fint skrivet!
Jag skulle vara mullig och lycklig. Helt klart!
Förstår mig själv i det som du skriver. <3
Jag skulle också välja det första alternativet, men det finns inte i min värld egentligen eftersom mullig = olycklig för mig. Tänk att få vara lycklig och acceptera sig själv även om man är mullig, vad underbart det skulle vara :)
Mullig och lycklig? Nej, för mig finns det inget sånt som excisterar. Jag är nog skinny och ... Ja, olycklig kan jag ju inte bli då, no matter what ;)
Tynn og ulykkelig! lei for det, men jeg er feit og ulykkelig, så da må jeg være lykkelig når jeg er tynn.
jag känner igen mig i det du skrev. jag brukar också tänka så som du, är jag verkligen så bra på att låtsas vara glad?
Jag hade nog valt det senare alternativet.
Ingen vill väl vara olycklig, men att vara mullig och lycklig? jag skulle nog inte kunna vara lycklig om jag var mullig. Hemskt jag vet.
kram
