Har ett nytt problem att dela med mig av...
Det värsta är när folk påpekar att "Du säger inte mycket" eller "Varför är du så tyst?". Som igår, då frågade en kille som var med oss ute på krogen varför jag inte sa något. Jag ba "Ehhhh, vet inte". Sen satt jag tyst igen. JAG HATAR DET.
Förut blev jag i alla fall mer pratig när jag var full men igår blev jag inte ens det, när jag hade druckit typ några cider plus lite till kände jag mig lite halv full i alla fall, kunde jag ändå inte snacka. Det kändes inte lika omöjligt att jag skulle våga börja prata med någon av dem som va med oss men det kändes fortfarande som att det inte kommer hända (att jag skulle börja prata). Därför hatar jag att vara med några kompisar och sen träffa nya, för då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Känns bara som jag klänger på mina kompisar medans de pratar med de okända som inte jag vågar. Står lite i utkanten av klumpen av alla pratande människor och vet inte vart jag ska ta vägen.
Vad fan kan man göra för att inte vara så sjukligt blyg? För det måste fan vara ett sjukligt beteende, att inte våga säga ett pip på en hel fucking kväll. Jag blir gaaaalen. Detta är verkligen ett problem för mig som jag mår jättedåligt av. Jag säger inte att jag vill ändra min personlighet så att jag blir supersocial och snackar med alla, jag bara vill ha modet att kunna prata lite åtminstone. Inte bara sitta där och ha ångest för jag är så blyg.
haha, jag har samma problem. det är jävligt frustrerande. ibland känner jag: "fan jag måste säga nåt" men jag kommer inte på något vettigt. what to do, what to do... :(
Typ exakt så för mig också, så jävla jobbigt:(
Det är så för oss också, det är grymt jobbigt :/
Hmm, jag vet inte riktigt vad man ska göra för att bli mindre blyg. Jag själv är typ översocial när det kommer till nytt folk. Jag är ganska crazy när det kommer till min personlighet (är dock JÄVLIGT isolerad när det kommer till familjen..) och det är nog ett sätt för mig att dölja hur dåligt jag mår. I princip alla nya jag lära känna tycker jag är asskön och soft eftersom jag är så öppen och inte bryr mig något om jag gör bort mig eller så (beror självklart på vilket sätt jag gör bort mig), men ändå känner jag mig som ett ensamt litet barn när jag är ensam..
nästa gång någon frågar varför du inte säger något kan du väl säga att du är blyg och vet därför inte vad du ska säga? på så sätt kanske ni får igång ett samtal :)
sv: ja, det är så störande att alla frågar varför man aldrig säger något och säger att "det är bara att prata" -.-
sv: Ja, och när man väl börjar prata lite så säger alla "Men du pratar ju!" Pratar hellre inte då, försöker att inte vara blyg mot nya folk ist så säger de inte så :/
Sv: Tack ♥
Jag har inte det här problemet faktiskt, men jag förstår att det måste vara skitjobbigt! Vet inte riktigt hur du skall tackla det... Vad är du rädd för ska hända om du säger något?
Hade det så när jag gick på högstadiet men jag blev även väldigtt röd i ansiktet så ja det var något som också var väldigt intressant när folk kommenterade det . Kan säga så att det är väldigt irriterande att höra att man är röd i ansiktet pga att man är blyg och jag förstår inte riktigt varför folk kommenterar sådana saker. Precis som om man inte redan vet det.
Men nu har det gått över för min del och det tror jag att det kommer göra på dig också!
Det kanske blir bättre när du varit ute några gånger. :)
Oj så jag känner igen mig och hatar verkligen när folk frågar varför man inte säger något.
Är själv så, i alla fall när det kommer till nytt folk. Annars kan jag vara helt crazy :]
Bra beskrivet, EXAKT så har jag också det! EXAKT!
Fan vad jobbigt det är. :(
Jag var likadan för några år sedan. Men det går att träna bort.
Börja med att tala med folk som inte gör dig nervös (det kan t.ex. vara gamla tanter på stan), sedan avancerar du. Tvinga dig själv att säga saker du absolut inte skulle vilja/våga säga, men säg dem helst åt folk du inte kommer att träffa igen om du tycker det kunde bli allt för pinsamt.
Håll i minnet att andra människor inte bryr sig så mycket om du råkar säga något opassande, de är för upptagna med att tänka på sig själv.
Kram! :)
Jag är precis så jag med :( Jättejobbigt är det och jag vet inte hur man ska lösa det... Det är ju inte så praktiskt nu när jag är jobbsökande heller >__<
