.

Oj, jag blev förvånad att det var så många som kände igen sig i inlägget "Cirkeln utan slut". Det känns skönt, att det inte är bara jag som är och beter mig som jag gör.

Om nästan bara en vecka slutar skolan, helt sinnessjukt. Vart tog hela den här terminen vägen? Tjoff, så var den slut. Tiden har gått läskigt fort. Vikten har gått upp och ner under den här terminen, har pendlat cirka 7 kg upp och ner lite om vartannat. Inte så mycket egentligen, jag vet att många pendlar mellan betydligt högre siffror. Men va fan, jag vill verkligen ner till 55 kg som jag har vägt som minst denna termin (misslyckad termin) och sen fortsätta neråt. Men jag antar att jag kommer behöva stanna kvar ett tag på 62. Jävla skit.

 

(Till Fotoramen: Vad kostade det att vara i Afrika som biståndsarbetare??)

Om 5 minuter börjar ESC, ska man kolla på det? Känns ju lite (läs mycket) värdelöst att se det när inte Sverige är med och tävlar om första platsen:( Men samtidigt är det ju lite tradition att kolla på det.
Usch, jag vet inte vad jag ska skriva i bloggen just nu. Matdagbok är helt uteslutet, vågar inte skriva upp allt jag äter ens för mig själv så ännu mindre vågar jag göra det i bloggen. Ni skulle ju bli så äcklade, och jag vill ju inte äckla er.
Träningsdagbok då? Naj, skulle vara väldigt glest. Inlägget skulle bestå av luft ungefär för jag har inte tränat på flera veckor:S

Såå... Får försöka klämma in lite vad jag har gjort under dagen. Men jag gör ju aldrig något särskilt så kan tänka mig att det inte är så kul att läsa om. Men ni får ta det så länge tills maten och träningen börjar gå bra igen!
Så. Idag har jag faktiskt shoppat lite, men juste. Jag köpte ju bikini idag! Det gick faktiskt ganska bra, köpte den första jag provade. Skönt, jobbigt att prova bikini efter bikini när ingen passar ens kropp. Så tog första bästa i princip. Ganska fin, från H&M. Sedan köpte jag en sommarklänning. Också fikade jag. En stor bakelse och cola light, hej jag är fet. Jag som aldrig äter offentligt, fy på mig. Andra ska inte behöva se ett fetto äta. Det är äckligt.
Annars har jag inte gjort så mycket förutom att plugga och övningskört litegranna.
Nu börjar ESC! Hej svejs!

Som jag ser det som finns det fyra perioder i mitt liv, fyra olika mat-perioder.
Det finns en "anorexi-period" (kallar den det trots jag verkligen inte har anorexi). Det är härliga tider det, äter knappt något och tränar. Vågens siffor sjunker varje dag. Man längtar tills nästa morgon när man ska upp och väga sig och se att sifforna har sjunkit lite till, och så bävar jag inför middag med familjen eller andra sitatuioner som jag måste äta vid.

Sedan har jag en "bulimi-period". Då hetsäter jag och kompenserar med att kräkas/svälta dagarna efter. Då går vikten upp och ner, upp efter hets men så ner lite igen efter ett par dagar med lite mat. Under "bulimi-perioden" brukar jag träna hyffsat bra i alla fall.

Sedan finns det den perioden jag är inne i nu, när jag beter mig som en "BED-are". Jag äter sjukligt stora mängder med mat utan kompensation. Jag tror alla som läser detta förstår vad som händer med vikten med sjukligt stort matintag och ingen kompensation. Vikten rusar iväg. Man känner sig maktlös inför maten. Panik över att vågens siffor flyger iväg men man har inte viljan att bryta hetsandet och det eviga suget efter mat. Kan tilläggas att jag aldrig tränar under en "BED-period".
D
en sista och fjärde perioden perioden är när jag äter nästan normala portioner (lite mer) men jag tänker väldigt mycket på hur äcklig jag är, hur tjock jag är osv så helt normal tänker jag inte om mat då heller. Tränar någon gång då och då under en "normal-period".

Så här är mitt liv, en cirkel full av dessa perioder. Den ena utlöser den andra. Först börjar det med en "anorexi-period" sedan blir jag så evinnerligt hungrig/sugen så jag hetsar regelbundet men kompensarar, "Bulimi-period". Sedan går hetsande över styr och jag börjar sluta kompensera. Sedan efter att nästan ha tröttnat på mat för jag har ätit så sjukt mycket under en tid börjar ätandet gå mot det "normala" (dagsintag för en normal icke ätstörd) och sedan får jag helt plötsligt tillbaka motivationen till att svälta och bli smal och så börjar cirkeln om igen...
Vad kallas detta sjuka ätbeteende? UNS? Jag brukar iaf säga att jag har UNS eftersom ätstörningen varierar så mycket!

Vet ni vad jag verkligen skulle vilja göra? Åka som volontär, i kanske 1 månad. Helst skulle jag vilja ta hand om schimpanser. De är så häftiga djur, skulle verkligen vilja lära mig mer om dem för de är ju så coola. De visar verkligen samma känslor som oss, de ler och skrattar. Men det finns en hake. Det är SÅÅÅ dyrt. För två veckor kan man åka ner till Sydafrika tror jag att det var och hjälpa till att ta hand om övergivna och schimpanser som har räddats från t ex stränder där de sitter fastkedjade för turisternas skull. Det kostar 14 000 spänn, för två veckor. Till det tillkommer flygbiljettspriset, vad kan det kosta att flyga till Sydafrika tur och retur? Sen tillkommer även andra kostader som endel mat och vaccinationer m.m.


Jag kan bara inte förstå att man kan skjuta vilda schimpanser och sälja dyrt för köttets skull, för det är en delikatess. Man skulle ju kunna förstå om det var fattiga människor som skulle dö utan schimpansköttet men att det säljs som delikatess. Våra närmaste släktingar. Släktingar vi delar vad är det, 99 procent gener med?
Det är sjukt.
O all regnskog som skövlas som gör att det blir ännu enklare för jägarna att få tag på aporna. Detta får mig verkligen att inse att jag vill jobba med något meningsfullt i framtiden. Rädda vanvårdade djur, hjälpa människor, stoppa skövlingen av regnskogen, hindra arter från att dö ut...

Wow jag känner att min blogg har fått en annan vänding, detta ska vara en äs blogg... Jag lovar, jag ska styra tillbaka på äs språret imorn. Jag va bara tvungen att skriva av mig...

Detta är såå coolt! Kolla på videon, vilket minne....

Förlåt mig för gles uppdatering de senaste dagarna (veckorna?). Har helt enkelt inte suttit vid datan, har väldigt mycket i skolan så här på slutatampen men börjar dock se att alla prov och inlämningsuppgifter börjar glesna... Men än är det inte över. Slutar skolan om 13 dagar. Läskigt. O jag har svikit mig själv, grovt. Jag lovade mig själv att aldrig ligga permanent på över 60 kg. Nu har jag legat på 62 i drygt 3 veckor tror jag. Det är fan permanent. Åh vad jag är d-å-l-i-g!!!!

Vet inte vart jag ska ta vägen! Usch, känner hur det kryper på hela mig. Kommer ni ihåg när jag hittade en äcklig lite skalbagge på mitt rum? För typ lite mer än en månad sen. Fick panik och städe mitt rum men hittade inga fler. Har inte sett till någon lite äcklig insekt sen dess men nu på typ en vecka har jag sett tre till :( En för en vecka sen, en död. O en igår och en idag. Alla fyra på tre olika våningsplan... Vart fan kommer den från? Känns så himla äckligt. O jag som är så rädd för insekter och allt. Vill bara fly från dem. Men vart ska man ta vägen? Ute finns hur många äckliga insekter som helst. Jag vill bara krypa ur mitt skinn och lämna denna värld med insekter och fett som får mig att må dåligt.

Fan, mitt huvud dödar mig. Det gör ont. Och det gör vågens siffor också, om jag skulle våga ställa mig på den och se siffrorna. Det gör ont och dödar mig.

Jag hatar mat. Det innehåller någon extremt starkt gift som fräter sönder min självkänsla och självförtroende. Ju mer gift jag stoppar i mig ju mer försvinner min självkänsla/självförtroende. Det är sorligt men så är det. Min fråga: Kommer jag någonsin bli fri från det här? Att inte kunna tycka att mat förstör ens liv. Jag är tveksam.

Oj, jag har blivit erbjuden ett jobb till, inom kommunen den här gången. Fan att jag inte kommer kunna i den perioden ._. Eller så är det under dem 3 veckor som jag faktiskt redan har jobb. Åh vad glad jag skulle blivit om jag fick jobba i sex veckor istället för tre. Jag kommer ändå inte ha något för mig i sommar förutom en utlandsresa som varar i två veckor. Vad ska jag göra hela sommaren annars? Vad gjorde jag under hela förra sommaren då jag knappt vågade gå ut? Jag kommer inte ihåg.

Har någon haft muntliga natinoella i eng B? Har det imorn. Det kommer inte gå bra, snälla lite hjälp?

Dagen igår gick heeemskt. Typ 500 g naturgodis. 2000 kcal bara på det... Förlåt för dålig uppdatering i bloggen, har inte tid, lust eller ork just nu. Men det kommer. Det kommer:) (Hoppas jag) Mår så otroligt dåligt just nu, kan inte sluta äta. Min kropp har ingen botten just nu, äter. O äter. O äter. Utan att känna. På något sätt är det skönt, men samtidigt HATAR jag det. Jag är kluven mellan två viljor, äta eller vara smal?

Jag fick stress när jag läste i tidningen imorse, imorgon ska det tydligen bli 20-25 grader. Jag är inte redo för sommaren! Jag kommer aldrig bli det, men särskilt inte NU!! Mitt BMI ligger på drygt 21 ju för fan. O jag måste köpa en ny bikini, gissa vem som kommer bryta ihop i provrummet? Tur att jag har badshorts jag kommer att kunna täcka det värsta av benen... Uhhh...

Så här känns det som jag ser ut när jag bär bikini... jag vet inte om det är så jag verkligen ser ut men det är så det KÄNNS. Om inte ännu tjockare faktiskt.

Jag avundar:

- Smala tjejer
- Lite mulligare tjejer som trivs med sig själva och är stolta över sin kropp

Shiet, jag är fruktansvärt trött och har ont i huvudet men jag har prov imorn så det blir till att försöka plugga nu! Var på ett studiebesök på en djurpark idag, va tvungen att gå upp halv fem imorse ._. Det sög kan jag säga. Sen kom jag inte hem förens vid halvåtta tiden.

Ska ta en kopp te och äta choklad, buu för chokladen men klarar fan inte av att kämpa emot maten just nu. Det går verkligen upp och ner, helt plötsligt är jag inte sugen alls på mat och sen finns det vissa veckor som denna när allt jag tänker på är "Jag vill ha mat mat mat!!"

Till Namnlös kommetar till förra inlägget: Jag är inte gravid (jag är ju oskuld pinsamt nog) och "pappan till barnet" handlar inte om mina barn utan ett barn jag kanske ska vara barnvakt åt då och då. Nu är det utrett.

Har haft körlektion idag, gick väl sisådär:) :S Känns som jag saknar vissa viktiga grunder typ. Så känns lite jobbigt. Men jag ska nog få kläm på dem tids nog!

Jag har inte läst era bloggar på jättelänge! Eller jag läser typ tre fyra varje dag, that´s it. Jag har inte ork/tid att läsa alla bloggar jag egentligen vill läsa. Det är tråkigt.

Dagen gick bra matmässigt tills jag kom hem från skolan, som vanligt då alltså...

Glöm inte att kolla på Top Model kl. 20 ikväll!

Jag vågade inte träffa pappan till barnet. Jag är så feg. Ska fråga om han kan på onsdag, hoppas hoppas... Men han har antagligen tröttnat på att jag säger att jag kan träffas två gånger men sen meddelar i sista sekund att jag inte kan.

I helgen har jag typ pluggat och övningskört. Ungefär det. En ganska tråkig helg, precis som alla andra av mina helger ._.

Dumma bloggen, nu går det inte att kommentera i det senaste inlägget:( Irriterande.
Btw, sköt upp mitt "möte" men pappan till barnet tills imorn, så jävla likt mig att alltid skjuta upp allt jobbigt till senare.

Vet ni vad jag har tänkt på, man kan ju känna sig väldigt ensam som ätstörd, det tror jag att alla med en ätstörningar har fått erfarna. Men tänk er då hur ensam man måste känna sig som kille med en ätstörning? För jag tror i alla fall att man känner sig mer annorlunda och ensam som kille med en ätstörning. Det känns som tjejer har en annan syn på ätstörningar, en mer verklig syn. Det känns som killar inte förstår alls vad ätstörning handlar om. Även fast det inte verkar som många tjejer heller förstår hur det känns att ha problem med maten... Det känns som man kan få mer stöd av kompisar som tjej med äs än en kille med äs. Dessa är mina tankar och funderingar så, vad tror ni, att killar med äs känner sig mer ensamna än tjejer med äs? Eller tror ni att det inte spelar någon roll?

Fan, jag ställde mig på vågen igår morse. Det hade jag inte trott om jag hade misstänkt att jag hade gått upp så här mkt. + 1,8 kg på ungefär 5 dagar. O så mycket har jag faktiskt inte ätit. Förstår inte...
Som vanligt svängde jag förbi affären efter skolan, plockade ihop en påse med naturgodis på drygt 300 g tror jag, 250 g choklad och två klubbor...
Hjälp.

I skolan är det stressigt, börjar ju dra ihop sig nu... Mycket prov och så sista månanden, som alltid.
O imorn ska jag kanske åka hem på en fika till en kille/pappa jag inte känner, för jag kanske ska vara barnvakt till hans son. Nervös!!! Jag kommer typ dö. Om jag ens lyckas ta mig till hans hus? Kommer ju vara så sjukt nervös... Jag tycker om barn och så men jag har typ noll erfaranhet. Fan, varför sa jag ja till att träffas och prata?!

Hjälp. Jag har engelska nationella imorn. Jag är nervös. Måste försöka förbereda mig lite, men är lite sent ute jag vet... Jag vill så gärna ha VG i engelska B. Ett till G i betyg skulle inte få mig att må bra. Men samtidigt vet jag att jag inte är tillräckligt bra i engelska för att få VG. Inte alls:(

O för övrigt har dagen gått PISS.

Jag har fått sommarjobb. Visserligen bara i tre veckor men ändå. En sak mindre att ha ångest för. Lättnad...

Vart så hetssugen idag, så nära att jag sprang iväg och köpte massa skit mat. Tur att det inte blev så:)
Känner mig lite bättre idag än igår, o ni verkar fatta vad jag ville ha ut med förra inlägget och era kommenterar värmer<3 Ska svara på dem imorgon när jag kan läsa igenom dem ordentligt:)

Idag kändes livet bra hopplöst. Vi fick tillbaka endel arbeten på svenskan. Jag fick G+ på den ena och den andra uppsatsen hade hon inte betygssatt men det verkade som det var G, utan ens ett litet plus på den. Jag höll på att börja gråta. Jag hatar min svenska lärare och har nästan alltid gjort. Hon är tjock, otrevlig och rinnande ögon.
Sedan var det nästa lektion som inte heller gick något bra.
Jag har märkt att jag kan inte hantera känslor. Så fort jag visar några känslor för mig själv som handlar om skolan, familjen, vänner som ilska, oro, sorg, glädje försöker jag dämpa dem med mat. Jag vill inte ha några känslor. Det känns som jag inte klarar av att känna känslor. Jag vill gå runt avtrubbad och inte behöva bry mig. Att världen ska kretsa runt mat. När världen börjar kretsa i andra känslor försöker jag stänga av, går inte det försöker jag fylla mig själv med mat för när jag är mätt och har ångest över maten kan jag stänga av andra jobbiga känslor jag inte orkar med.
Förstår ni?
För det gör knappt jag. Jag vet inte hur jag tänker just nu. Allt jag vet är att jag är besviken, arg, ledsen och så otroligt trött på livet.
Nu vill jag stänga av mina känslor. Men frågan är om det finns bättre sätt att "stänga av" än att proppa i mig en massa mat?

Förklara gärna för mig om du fattar hur jag tänker för jag gör knappt det själv.

Nu tror jag att jag har kommit på varför jag vill äta när jag känner ångest inför något annat än mat. Det är för att jag är helt enkelt inte van att ha ångest över knappt något annat än mat. Därför om jag äter när jag har ångest över något annant glöms det andra jobbiga bort och jag kan "fokusera" på ångest om mat. En ångest jag kan förstå för den har jag känt så många gånger... När jag är avtrubbad för omgivningen är jag inne i min egna bubbla, där kan inget utifrån skada mig. Bara mig själv. På något sätt känns det tryggt...
Skumt det dära.

Jag vill oxå... Men jag kan inte sluta äta. Har ätit lite allmänt för mycket idag. Som en vanlig människa ungefär. Alltså för mycket för att man ska gå ner i vikt.

Jag mår bra idag, faktiskt. Eller inte bra, men bättre än vanligt. Jag känner mig lite starkare än vad jag brukar göra! Brukar känna mig ganska "psykiskt svag" men idag är det lite tvärtom.
Åt så lite igår så det känns inte typ helt katastrofalt om jag äter lite mer idag än vad jag har gjort i veckan.

Vägde mig idag, har väl gått ner drygt 2 kg på 5 (6?) dagar kanske. Mest bara vattenvikt som har försvunnit, jag vet. Det är konstigt, jag har inte alls känt så stort behov av att väga mig under veckan. Jag brukar alltid vilja väga mig minst en gång (helst fler) gånger per dag. Men jag ska försöka trappa ner, kanske 1-2 gånger i veckan låter normalt. Så på torsdag kanske är det dags för vägning igen. Det känns som man är så besatt av siffor hela tiden, siffrorna förförljer mig. Kcal - siffor , vikt - siffor, brända kcal - siffror osv, hur många dagar utan hetsätning-siffor, hur många kcal jag har hetsat - sifforr osv...

Jag blir så irriterad. Jag har så mycket känslor och tankar jag vill berätta för er, men jag får bara inte ner dem på papper (datan:P). Det går bara inte. Jag vet inte hur jag ska formulera mig för att ni ska förstå hur jag känner mig, jag är ledsen men jag kan inte! Därför tror jag att min blogg känns väldigt ytlig för jag går inte in på så djupa ämnen trots att jag vill...
Men jag har aldrig varit särsklit bra i svenska där man bland annat måste kunna få ner tankar och känslor på pappret.

Tänk att det är första maj nu. Sjukt! Kvällen igår blev faktiskt lyckad, matmässigt och själva kvällen eller vad man ska säga. Redan efter skolan började vi umgås så vi umgicks hela dan. O på hela dan fick jag i mig...

- 1½ paket läkerol
- 10 vindruvor
- ca ½ l Cola light

Rätt bra va för att ha varit med kompisar en HEL dag?
Förresten, nämde jag att jag faktiskt tränade igår?:) Var så länge sen, men lyckades ta mig i kragen och träna en halvtimme på crossen! Nu är det bara att försöka fortsätta med träningen...

Hur var eran valborg?:)

Kramar<3