lunchfunderingar
Har en fundering till er som går i skolan som äter lunch med era kompisar, hur reagerar dem när ni inte äter? Eller ni kanske äter lite iaf för att dem inte ska reagera?
För mina typ frågade varför jag inte åt en gång precis när skolan hade börjat efter sommaren. Sa att jag inte gillade maten eller något bara.
Sen dess har jag inte ätit mer än några tuggor sallad varje dag och ingen har frågat nått mer. Skönt på ett sätt, ledsamt eller vad man ska säga att de inte bryr sig att jag inte äter.
Iofs hur dem än gör skulle jag ändå klaga, om du hade klagat/reagerat/försökt få mig att äta hade jag klagat på att dem brydde sig. Nu klagar jag nästan för att dem inte bryr sig.
Berätta gärna hur det är för er:)
Hon är ju galet snygg, Mischa Barton<3
jag äter inte i skolan.
det är kännt sedan tidigare att jag har äs så ingen reagerar så värst mkt.
jag äter inte i skolan.
det är kännt sedan tidigare att jag har äs så ingen reagerar så värst mkt.
Jag äter oftast en knäckemacka och kaffe, sen tar jag alltid en tallrik sallad och kanske en köttbit/kyckling bit och äter 1 tugga typ. Men jag är alltid jätte glad och pratsam på lunchen för folk inte ska märka. Om jag skulle sitta tyst, äta en tugga och bara titta i marken skulle ju folk märka tydligare. En kompis har frågat 1 gång och ba sa typ "hahah, skojjar du med mig?! Jag äter heeela tiden, kanske inte i skolan men annars!" och sen typ fortsatte jag skratta som om det var det konstigaste jag hört i hela mitt liv :P
Visst är det länge, men jag kan inte se livet utan äs, tror inte att det går. Visst vill jag bli frisk, men samtidigt, äs är min trygghet.
när jag gick i skolan åt jag knappt något, tog mat och plockade med den bara. Men ingen brydde sig, de var så vana vid det. Eller ingen sa något till mig iallafall, har dock svårt att tänka mig att ingen såg det, de andra viste nog bara inte vad de skulle göra åt det.
Kanske dina vänner inte vågar säga ngt? När jag "kom ut" med att jag skar mig så fick jag ingen respons, trodde att ingen brydde sig. Sen prata jag med en psykolog om det och hon sa att i de flesta fallen vågar ingen säga ngt, vad ska de säga liksom.
En tanke liksom.
Jag äter inte.. Springer och gömmer mig någonstan och hoppas att inte bli upphittad :)
under min gymnasietid så har jag imprecip aldrig ätit lunch, så de tycker inte det är något konstigt! de blir mer förvånade över de FÅ gånger jag ätit xD
Jag har inte haft några problem med äta "normalt" förut, jag har börjat hyfsat nyligen. Mina kompisar och mina lärare har reagerat sjukt starkt på att jag inte äter. Mina kompisar blir sjukt irriterade på mig när jag bara sitter där utan att äta och säger åt mig att jag borde äta något hela tiden. Min klassförståndare har också fått reda på att jag inte äter, och hon tvingar mig att gå till skolsyter, hon vill ringa hem och frågar hela tiden hur jag mår och när jag senast åt. Visst är det skönt att veta att folk bryr sig, men det är jukt jobbigt också!
