.

Åh. Har panik. Ångest. Känner mig gråtfärdig. Det är så att jag har valt Engelska C som individuellt val, mest bara för att jag vill åt meritpoängen. Jag är inte så bra på engelska direkt, eller ärligt talat. JAG SUGER! Har G+ både i engelska A och B. Va på den första engelska C lektionen idag och jag kände ganska snabbt att jag inte passar in. I slutet av lektionen berättade den nya läraren att den här kursen är väldigt krävnade och att det brukar sluta med att i maj återstår drygt 5-6 personer av runt 20 styckna som var med när kursen började:S Dessutom handlar kursen väldigt mycket om att kunna snacka engelska, vilket ni nog förstår inte jag klarar av om ni läser ett inlägg längre ner...
Fan oxå. Får panik. Kan ju fan inte sitta där i ett helt år, ha såå mycket ångest inför varje lektion. Jag kommer inte klara av det. Fan också. Vad ska jag välja istället? Har ingen jävla aning.

Åh, jag får så dåligt samvete varje gång jag sitter vid datan. Dåligt samvete över bloggen som jag knappt skriver i numera. Får försöka skriva lite mer, men orkar helt enkelt inte:( Tyvärr.

Vet ni vad jag upptäckte idag, att en tjej i min klass har några typiska "skära sig med kniv eller rakblad eller något annat vasst föremål" ärr, för ärren är helt raka och sitter på underarmens insida. Har inte sett att hon har det förut så undrar om de är nya?
Vi är faktiskt bara tjejer i min klass och vad jag vet är det fyra som skär/har skärt (skurit) sig. Sedan kan det ju vara fler men det är dem jag vet. En som har haft anorexi men har kommit över den tror jag, men hon har kvar sin sjukligt fina och smala kropp. Sedan kan man ju räkna med att minst en har bulimi och säkert nån/några styckna som har UNS.

Jag har ett stort problem. Och nu är det inte maten (faktiskt!) jag pratar om, inte heller hur jag hatar min kropp. Nu ska jag klaga över min blyghet. För det är verkligen ett stort problem. Är jag med några få kompisar som jag känner hyfsat väl kan jag väl prata lite grann i alla fall. Men om man är ett gäng med några jag känner och några jag inte känner kan jag helt plötsligt inte säga ett ord. Jag blir helt knäpptyst. Sitter mest och lyssnar på vad de andra pratar om, nickar lite igenkännande och skrattar lite då och då. Men håller käften och låter de andra prata. Jag vågar helt enkelt inte prata.

Det värsta är när folk påpekar att "Du säger inte mycket" eller "Varför är du så tyst?". Som igår, då frågade en kille som var med oss ute på krogen varför jag inte sa något. Jag ba "Ehhhh, vet inte". Sen  satt jag tyst igen. JAG HATAR DET.

 Förut  blev jag i alla fall mer pratig när jag var full men igår blev jag inte ens det, när jag hade druckit typ några cider plus lite till kände jag mig lite halv full i alla fall, kunde jag ändå inte snacka. Det kändes inte lika omöjligt att jag skulle våga börja prata med någon av dem som va med oss men det kändes fortfarande som att det inte kommer hända (att jag skulle börja prata). Därför hatar jag att vara med några kompisar och sen träffa nya, för då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Känns bara som jag klänger på mina kompisar medans de pratar med de okända som inte jag vågar. Står lite i utkanten av klumpen av alla pratande människor och vet inte vart jag ska ta vägen.
Vad fan kan man göra för att inte vara så sjukligt blyg? För det måste fan vara ett sjukligt beteende, att inte våga säga ett pip på en hel fucking kväll. Jag blir gaaaalen. Detta är verkligen ett problem för mig som jag mår jättedåligt av. Jag säger inte att jag vill ändra min personlighet så att jag blir supersocial och snackar med alla, jag bara vill ha modet att kunna prata lite åtminstone. Inte bara sitta där och ha ångest för jag är så blyg.

Jaha, så ska jag på krogen ikväll. Ska inte bli kul. Känner mig tjock och äcklig. Skulle mycket hellre vilja sitta hemma och äta chips och glo på film eller något, mycket hellre. Men jag vill inte att mina gamla kompisar ska sluta höra av sig så antar att jag måste följa med dem någon gång ibland för de inte ska tröttna på att fråga mig.

Åh nej. Kom just på att då måste jag säkert visa ärren på armarna, panik. Har ju knappt träffat mina gamla kompisar det senaste 1½ året och ingen gång har jag behövt ta av mig min tjocktröja. Fan också. Hoppas att det är mörkt så ingen ser mina armar. Hoppas.
Och hoppas jag överlever ikväll. Inte gör bort mig totalt. Har ju aldrig varit på krogen förut. Ehhh, tips någon?

Idag har verkligen varit en gråtarkväll. För två samtalsämen mina s k kompisar förde idag på tåget. Vi hade varit på en "utflykt" hela dan på en grej, typ ett museum kan vi kalla det. Så sitter vi på tåget hem. Så börjar mina fyra kompisar diskutera vilken helg de hade valt att åka till en av mina kompisars land. De hade alltså pratat om det under sommaren att nästa helg tror jag de hade bestämt, att de skulle åka till hennes land. De hade tydligen inte ens tänkt på att fråga mig innan om jag kunde utan de frågade där på tåget om jag också kunde då. Sa typ: Aaa kanske. Så sa en av mina kompisar  "aja den som inte kan komma får skylla sig själv". De bryr sig alltså inte om om jag kan eller inte. För nu har de iaf frågat, de hoppas säkert att jag inte kan just då. Jävla bitchar.
O det var ändå hon jag är närmast kompis med som hade bjudit in de andra (plus mig idag) till hennes landställe:(

Sedan en ganska lång stund senare börjar de prata om folk som skär sig. Det började med att en av mina kompisar säger att hon tror att det är en tjej hon vet som skär sig. Så berättar en annan av mina kompisar att hon har en kompis som har skärsår över hela armarna och min kompis tycker att hon borde sätta på sig en tröja. Va fan lixom, hon har väl lika stor rätt att gå i t-shirt som någon annan. Så säger en annan att "De som har så mycket sår skär ju sig lixom bara för att få uppmärksamhet". Alla håller med. Jag stirrat rakt fram och säger inte ett skit.
Asså, har de inte sett mina ärr? Eller har de kanske GLÖMT att jag har ärr på armarna? Eller så bryr de sig inte helt enkelt.
De bryr sig lixom inte om att jag inte har ätit lunch med dem i 1 år, när de har gått ut och ätit har jag suttit och kollat på. Möjligen druckit en light läsk. Vad tänker dem med?
Deras ändå problem i deras jävla perfekta liv är att de tror att ett prov har gått dåligt, men det visar sig alltid att de fick MVG.
Är så jäkla arg/sårad/besviken just nu. Känner för att låta rakbladen smeka huden och se blodröda dropppar sippra fram. Men jag ska inte, jag lovar.

Fan, idag har jag teoriprov :O Kommer dö. Kommer inte klara det. Fan också.

GAAAH!! Jag hade precis skrivit ett inlägg om hur arg jag är på vissa saker och ting som händer i mitt liv!! O så råkar jag klicka på en grej så allt försvinner!!! Jag blir så aaaarg. Något vill inte att jag bloggar idag så puss och hej så länge!

Morr...

Läs rubriken så förstår du hur min dag har varit. Nu är jag trött och måste snart sussa. Förlåt för jag är så sjukt tråkig!

Fan också. Vet ni vad jag just upptäckte? Att jag har stora feta vita hudbristningar på låren:( Antagligen på rumpan också men de ser jag inte eftersom jag sitter ner. Fan fan fan. Jag hatar min kropp, om jag nu skulle glömt att nämna det!!!! Dum som jag är sitter jag ändå och smackar i mig choklad. Känner ni er också maktlösa inför maten på samma sätt som jag gör? Att jag helt enkelt inte kan sluta att smocka i mig massa godis. Jag hatar detta!

Förlåt för att jag är en sån dålig bloggerska som uppdaterar lika ofta som en kaktus behöver vatten (hehe vad tråkig jag är). Men ärligt talat, jag har fullt upp med jobb och övingskörning.
Jag antar att det är fler därute som har körkort/håller på och övningskör för jag har två små frågor som ni kanske skulle kunna tänka er att vilja svara på:)

Första frågan: Handlar om huvudleder. I en fyrvägskorsning och gatan som går rakt är en huvudled och de är två bilar på vardera sida som ska svänga upp på huvudleden och så dessa två bilar har alltså väjningsplikt. Min fråga är, om den ena ska svänga vänster och den andra höger (de vill alltså åt samma riktining båda två). Vilken av bilarna får köra först då? Den som ska svänga till vänster eller den som ska svänga till höger?

Andra frågan: Handlar om det här med eco driving. Eco driving handlar ju om att köra på höga växlar, planera sin körning och motorbromsa. Men min körlärare vill att jag använder fotbromsen när jag ska stanna vid ett rödlyse ex. Så jag sänker hastigheten med fotbromsen och sen när bilen börjar hoppa för att hastigheten är så låg í förhållande till växeln sätter jag ner foten på kopplingen och kör de sista metrarna med sexan som växel och kopplingen nere. Alltså ingen motorbromsning alls. Men är det inte det eco driving bland annat handlar om? Att man ska använda motorbromsningen så mycket som möjligt och inte så mycket fotbroms?

Svara gärna på frågorna, då blir jag glad! För jag behöver bli lite glad nu, känner mig inte bra just nu. Mår illa, beror på lakritsen jag åt förut. Ska nog ta en kopp te och gosa ner mig i sängen och kolla lite på Beck eller nått, mysfaktor.

Har läst era kommentarer angående Pro Ana/Mia forum. Kan säga att jag håller med er allihopa på olika punkter.

Jag tycker att de kan vara bra på ett sätt, man träffar fler människor som har samma åsikter som en själv som man aldrig skulle träffa om dessa sidor inte fanns. Man kan få ett oerhört stöd av dessa människor och tips om hur man kan ta sig ur sjukdomen m.m. 
Sedan finns det ju många negativa sidor med dessa hemsidor, som att svält uppmunteras och att man ska bli smalare osv. Det är bara hemskt och inget positivt med det. Eller att man blir pushad till att bli ännu sjukare än vad man redan är.
Lite kort om vad jag tycker bara!

Idag var jobbet rätt chill, det regnade så mycket så större delen av dagen tillbringades i köket och inte ute bland blommorna:) Trots den inte så ansträngande dagen är jag sjukt trött nu (som vanligt) så jag ska krypa ner i sängen med min dator och titta lite på Beck.

O jag har en teori som jag måste dela med mig av, någon av er kanske vet något som inte jag vet. Det handlar om Lena Klingström i Beck, hon var inte med i "I stormens öga" men sen när hon kommer tillbaka i "Levande begravd" är hon riktigt tjock. Hon som alltid har varit näst intill pinnsmal o_O Ja, teorin min är alltså att hon var gravid under de sista filmerna i den tredje säsongen för jag tycker att hon började se lite kraftigare ut redan då. Födde sitt barn under "I stormens öga" och kom tillbaka till "Levande begravd"! 
Det är min teori, håller den eller vad har ni för teori om varför hon inte var med i "I stormens öga" och sen kom tillbaka som tjock?
För det var det första jag tänkte på när jag såg henne, shit vad tjock hon har blivit. Tråkigt att det var det första jag la märke till men så är det.
Förlåt för jag snackar så mycket om Beck. Men jag var bara tvungen att dela med mig av min teori!

Hej! Idag har jag varit på bio, Bröderna Karlsson:) Först när jag såg trailern för den tänkte jag att "den ska jag aldrig se" för jag tyckte att den bara verkade sååå dålig. Sedan efter att jag hade sett trailern ett par gånger så tänkte jag att "den vill jag se, den kanske är braa". Så idag såg jag den. Och den var faktiskt bra. Mycket missförstånd under filmens gång (såklart) men allt ordnade upp sig på slutet! Så den var bra, se den:)

Men vet ni, det bästa med att gå på bio är kanske inte just bion. För om man går in på toaletten på den biografen jag oftast går på så finns det en såndär spegel där man ser riktigt smal ut. Inte en sån där som man står och tittar på sin spegelbild och undrar om den är lite smalare än den verkliga bilden. Utan den här spegel förminskar en verkligen! Benen förvandlas till lååånga och smaaaala spiror. Riktigt vackert. Jag skulle kunna stå framför den spegeln en hel dag och bara njuta, underbart. Snacka om thinspo, sådär kommer jag se ut om jag går ner ett X antal kilo. Lovely.