Överge äs-bloggar??
Alltså. Jag borde verkligen sluta besöka äs-bloggar. Ska jag någonsin kunna bli frisk kan jag väl inte gå in och läsa hur redan smala flickor äter pytte pytte lite och tränar som galningar. Det gör mig inte frisk av att sitta och läsa sådana bloggar. Så varför läser jag dem? Jag vet inte! Jag har läst dem så länge så jag vill ju fortsätta att läsa hur det går för dem i deras liv, hur maten går, hur det går med vikten osv osv.
Det som är ännu dummare är att jag själv bloggar i en äs-blogg. Gå tillbaka och läs tidigare i arkivet så har jag skrivit exakt samma saker som andra äs-bloggar. "Är ganska nöjd med dagen, har ätit 300 kcal plus tränat. Har gått ner 2 kg på några dagar, vad bra jag är". Borde fan byta blogg så jag inte behöver tänka på denna äs när jag skriver ett inlägg!! Nog om detta. Nu byter vi ämne tycker jag.
Idag var jag förresten på Forskardag på Stockholms universitet, mycket spännande. Eller inte. Men blev jätteglad över att det var på en onsdag för jag hatar verkligen onsdagar:) Börjar tidigt och slutar sent plus att min mage brukar gör riktigt ont just på onsdagar:( Så det var skönt att få komma hem typ 2 h tidigare än vänligt plus en lite välbehövd sovmorgon!
Var lite busig och köpte 100 g Marabou 70 % Mint, den är såååå sjukligt god. Mumma på den asså! Så ska käka lite choklad och plugga lite, jobbigt... Men har en labbrapport ska måste bli klar plus att jag har två prov nästa vecka ._.
Det som är ännu dummare är att jag själv bloggar i en äs-blogg. Gå tillbaka och läs tidigare i arkivet så har jag skrivit exakt samma saker som andra äs-bloggar. "Är ganska nöjd med dagen, har ätit 300 kcal plus tränat. Har gått ner 2 kg på några dagar, vad bra jag är". Borde fan byta blogg så jag inte behöver tänka på denna äs när jag skriver ett inlägg!! Nog om detta. Nu byter vi ämne tycker jag.
Idag var jag förresten på Forskardag på Stockholms universitet, mycket spännande. Eller inte. Men blev jätteglad över att det var på en onsdag för jag hatar verkligen onsdagar:) Börjar tidigt och slutar sent plus att min mage brukar gör riktigt ont just på onsdagar:( Så det var skönt att få komma hem typ 2 h tidigare än vänligt plus en lite välbehövd sovmorgon!
Var lite busig och köpte 100 g Marabou 70 % Mint, den är såååå sjukligt god. Mumma på den asså! Så ska käka lite choklad och plugga lite, jobbigt... Men har en labbrapport ska måste bli klar plus att jag har två prov nästa vecka ._.
Glömma bort hur man ler??
Tror ni att man kan glömma bort hur man ler? Säg att man inte ler på riktigt på ett tag, ett riktigt leende där man visar tänderna. Tänk om man då glömmer bort hur man gör?? För jag försökte och sitta och le lite för mig själv och helt plötsligt gick det inte, jag kuhnde spärra upp läpparna så tänderna syntes men det ser inte ut som ett leende. Har aldrig tänkt på det förut men då slog tanken mig att det kanske går att glömma bort hur man ler ändå...
För mycket eller för lite
Det här är svårt. Det är svårt att göra som jag gör, att äta lagom mycket med mat. Det är svårt. Jag brukar ju alltid äta antingen för mycket eller för lite.
De perioder när jag äter för mycket har jag ingen kontroll alls utan äter precis det jag vill. Allt från godis, glass, chips osv varje dag. De perioder där jag känner att jag har kontroll äter jag väldigt lite och måste alltid hålla mig själv "kopplad". Kan aldrig slappna av en sekund.
Men nu. Nu äter jag ganska mycket (typ som en normal människa) men måste ändå ha en viss kontroll. Jag är inte van vid det här!
Jag önskar att jag någon gång kan börja lyssna på min kropps singnaler och äta när jag är hungrig och sluta när jag är lagom mätt. Som nu t ex, jag måste alltid tänka igenom vad jag ska äta så det varken blir för mycket eller för lite. Äter jag för mycket och blir väldigt mätt får jag ångest och mår inte alls bra. Äter jag för lite däremot blir jag hungrig och så blir jag rädd för att jag ska börja hetsa. Skillnaden mellan att äta för mycket eller för lite är väldigt hårfin så det känns som jag går runt och är rädd hela tiden för att jag ska äta för mycket eller för lite. Det är jobbigt!! Men jag antar att om jag fortsätter köra på det här spåret att jag snart kan lära mig att lyssna på min kropps signlar och slippa vara rädd för ångest eller för hetsanfall!
En ny upptäckt
Vet ni vad jag upptäckte idag, att en tjej i min klass har några typiska "skära sig med kniv eller rakblad eller något annat vasst föremål" ärr, för ärren är helt raka och sitter på underarmens insida. Har inte sett att hon har det förut så undrar om de är nya?
Vi är faktiskt bara tjejer i min klass och vad jag vet är det fyra som skär/har skärt (skurit) sig. Sedan kan det ju vara fler men det är dem jag vet. En som har haft anorexi men har kommit över den tror jag, men hon har kvar sin sjukligt fina och smala kropp. Sedan kan man ju räkna med att minst en har bulimi och säkert nån/några styckna som har UNS.
Vi är faktiskt bara tjejer i min klass och vad jag vet är det fyra som skär/har skärt (skurit) sig. Sedan kan det ju vara fler men det är dem jag vet. En som har haft anorexi men har kommit över den tror jag, men hon har kvar sin sjukligt fina och smala kropp. Sedan kan man ju räkna med att minst en har bulimi och säkert nån/några styckna som har UNS.
Vad är mat för er?
Hej igen, nu har jag hunnit lugna ner mig från i onsdags. Idag har jag mer funderat på andra saker än de två incidenterna som hände i förrigår.
För idag har jag funderat på skillnader på hur jag och andra friska och normala personer ser på mat.
För mig är mat något privat. Det är inget man ska prata öppet om, det är lixom som sex. Det pratar man ju inte heller så mkt om (inte jag och mina kompisar iaf). Mat ska ätas när man är ensam, inte som en social grej. Ska man träffa en kompis ska man inte träffas på ett café för att äta medans man pratar. Ska man träffa vänner ska man träffa dem utan mat.
Andra verkar se mat som en social grej, man träffas och fikar och sen säger hej då och så går man åt åtskilda håll. Man äter tillsammans med kompisar i skolmatsalen och sitter och pratar och har trevligt medans man äter. Man äter lika mycket som när man äter med någon som när man äter själv.
Jag t ex, äter lite när jag äter med någon men när jag äter ensam finns inga gränser. Alltid när jag äter pasta till lunch om jag kommer hem tidigt från skolan kokar jag alltid 2 portioner som jag äter och blir sjukligt mätt. För det är så det ska vara. När man äter ska man äta så mycket tills magen värker.
Jag är så inte normal.
Med en enkel tulipan...
Grattis på mig för idag fyller jag, tralalaa 18 år! Så grattis på mig.
Min födelsedag har jag mest spenderat på jobbet tyvärr, jobbar på en kyrkogård som "trädgårdsmästare" kan man kalla det:P Det är jobbigt och slitigt och jag är så sjukt trött, vågar inte tänka på hur trött jag kommer vara imorn för jag kommer antagligen inte få sova så mycket som jag egentligen skulle behöva inatt:(
Men det enda man kan se som positivt med jobbet (förutom pengarna dådå) är att jag får vara ute och få lite motion. Inte sitta stilla vid ett skrivbord typ. Sedan att jag kommer cykla fram och tillbaka från jobbet gör ju att jag får extra motion. Bra, för vågens siffor har stigigt läääskigt högt. Har överskridit min tidigare högsta vikt men nästan två kilo. Men så är det att vara ätstörd, upp och ner hela tiden. Dag ut och dag in. Låter det tröttsamt? Jag förstår det.
Sitter här med min nya, egna, bärbara dator så förhoppningsvis blir det mer uppdatering. Om jag har något att skriva vill säga. Onödigt att uppdatera massa meningslösa och tråkiga inlägg bara för man har möjlighet att uppdatera ofta. ELLER HUR?
Bild från google.
Min födelsedag har jag mest spenderat på jobbet tyvärr, jobbar på en kyrkogård som "trädgårdsmästare" kan man kalla det:P Det är jobbigt och slitigt och jag är så sjukt trött, vågar inte tänka på hur trött jag kommer vara imorn för jag kommer antagligen inte få sova så mycket som jag egentligen skulle behöva inatt:(
Men det enda man kan se som positivt med jobbet (förutom pengarna dådå) är att jag får vara ute och få lite motion. Inte sitta stilla vid ett skrivbord typ. Sedan att jag kommer cykla fram och tillbaka från jobbet gör ju att jag får extra motion. Bra, för vågens siffor har stigigt läääskigt högt. Har överskridit min tidigare högsta vikt men nästan två kilo. Men så är det att vara ätstörd, upp och ner hela tiden. Dag ut och dag in. Låter det tröttsamt? Jag förstår det.
Sitter här med min nya, egna, bärbara dator så förhoppningsvis blir det mer uppdatering. Om jag har något att skriva vill säga. Onödigt att uppdatera massa meningslösa och tråkiga inlägg bara för man har möjlighet att uppdatera ofta. ELLER HUR?
Bild från google.
Att ta hand om sig själv
Om två dagar fyller jag 18. Då är jag myndig och i princip borde jag klara att ta hand om mig själv. Men det gör jag inte. Jag kan inte ta hand om mig själv. Skulle jag bo ensam i en lägenhet skulle det nog bli min död. För jag har ingen att bjuda hem. Sitta ensam hela tiden. Skulle ruttna bort. Vissna som en liten blomma på sensomammaren.
Måste ta vara på tiden. Ta vara på mamma (och pappa) som tar hand om mig. Vattnar mig så jag inte torkar ut. Men när de inte finns här och kan se till att jag håller mig vid liv, hur ska det då gå?
Jag kommer aldrig vara redo att flytta hemifrån. Jag inser det nu.
Måste ta vara på tiden. Ta vara på mamma (och pappa) som tar hand om mig. Vattnar mig så jag inte torkar ut. Men när de inte finns här och kan se till att jag håller mig vid liv, hur ska det då gå?
Jag kommer aldrig vara redo att flytta hemifrån. Jag inser det nu.
Spärren som jag försöker rucka på
Vet ni, jag har en spärr som jag stör mig så otroligt mycket på. Jag kan inte säga att någon kille är snygg högt. Som när jag sitter och tittar på teve med syrran och det är en kille som jag tycker är snygg, så kan jag inte säga det. Så säger syrran att han är snygg, så mumlar jag tyst "MMmmm" och byter fort ämne. Jag kan helt enkelt inte få ur mig orden "Vad snygg han är" eller "Ja verkligen" som svar om syrran redan har konstaterat att han är snygg! Så sjukt irriterande.
Men nu kan jag i alla fall säga ibland om jag tycker någon på teven är söt, ett barn kan jag säga är söt eller en töntigt och lite ful kille kan jag säga är söt, eller en rolig gammal gubbe kan jag också säga är söt. Men ordet "snygg" kan jag inte anväda. Hur snygg killen råkar vara!! Så nu känner jag att jag måste få ventilera mig lite och berätta för er vilka killar jag tycker är snygga, för någon annan än mig själv kan jag av någon jävla anledning inte berätta för.
Två killar jag tycker är snygga är med på denna bild, först: Oskar Bergman (Måns Nathanaelson) till vänster i bilden. Han (snarare hans karaktär i Beck) är både söt, snygg, smart och charmig:) Puss på dig Oskar:)
Sedan har vi ju Gunvald Larsson (Mikael Persbrandt) till höger. Han är dock inte så vacker i skägg men utan, då ni:) Han är så himla manlig på något sätt:D
Martin Beck är ju söt på sitt sätt, men han platsar egentligen inte i det här inlägget så han skippar vi:)
Nästa kille är Samuel Haus, riktigt het enligt mig.
Zac Efron, han förtjänar att vara med i detta inlägg. Snygg kille helt enkelt!
Precis som Zac Efron förtjänar också Robert Pattinson att vara med i detta inlägg, även om han inte är så vacker på alla bilder måste jag faktiskt erkänna att han är snygg!
Daniel Radcliffe, AKA Harry Potter kan vara snygg som satan men ibland är han som Robert Pattinson, mindre snyg alltså:)
Taylor Lautner, det är bara att inse. Jag tycker han är snygg oavsett vad jag säger till andra.
Så, nu har jag ventilerat mig. Känns bra, tror jag. Nu har jag erkännt några killar jag tycker är snygga, man klarar faktiskt inte av att hålla allt för sig själv. Det var ju delvis därför jag startade denna blogg, en ventil så jag kan släppa lösa mina tankar och funderingar ibland!
Men nu kan jag i alla fall säga ibland om jag tycker någon på teven är söt, ett barn kan jag säga är söt eller en töntigt och lite ful kille kan jag säga är söt, eller en rolig gammal gubbe kan jag också säga är söt. Men ordet "snygg" kan jag inte anväda. Hur snygg killen råkar vara!! Så nu känner jag att jag måste få ventilera mig lite och berätta för er vilka killar jag tycker är snygga, för någon annan än mig själv kan jag av någon jävla anledning inte berätta för.
Två killar jag tycker är snygga är med på denna bild, först: Oskar Bergman (Måns Nathanaelson) till vänster i bilden. Han (snarare hans karaktär i Beck) är både söt, snygg, smart och charmig:) Puss på dig Oskar:)
Sedan har vi ju Gunvald Larsson (Mikael Persbrandt) till höger. Han är dock inte så vacker i skägg men utan, då ni:) Han är så himla manlig på något sätt:D
Martin Beck är ju söt på sitt sätt, men han platsar egentligen inte i det här inlägget så han skippar vi:)
Nästa kille är Samuel Haus, riktigt het enligt mig.
Zac Efron, han förtjänar att vara med i detta inlägg. Snygg kille helt enkelt!
Precis som Zac Efron förtjänar också Robert Pattinson att vara med i detta inlägg, även om han inte är så vacker på alla bilder måste jag faktiskt erkänna att han är snygg!
Daniel Radcliffe, AKA Harry Potter kan vara snygg som satan men ibland är han som Robert Pattinson, mindre snyg alltså:)
Taylor Lautner, det är bara att inse. Jag tycker han är snygg oavsett vad jag säger till andra.
Så, nu har jag ventilerat mig. Känns bra, tror jag. Nu har jag erkännt några killar jag tycker är snygga, man klarar faktiskt inte av att hålla allt för sig själv. Det var ju delvis därför jag startade denna blogg, en ventil så jag kan släppa lösa mina tankar och funderingar ibland!
DÄRFÖR ska det inte bli kul att åka utomlands
Idag har jag varit ute och kört bil med bilskolan :) Gick faktiskt ganska bra, missade väl att kolla i lite speglar och sådär men men:)
Om exakt två veckor åker jag utomlands. Än är det inte försent att börja svälta och gå ner ett par kilo. Men problemet är att jag inte bara kan svälta just nu. Går helt enkelt inte. Så får åka tjock. usch, tanken på att behöva gå runt i shorts utan leggings och visa mina fula och äckliga ben är skrämmande. Jag vill inte! Men jag kan ju knappast gå runt i långtröja och långbyxor i ett medelhavsland där temepraturen är drygt 30 gradur:/ Jag hatar varma länder. Jag vet att jag borde vara glad över att jag får chansen att åka utomlands men jag är fan inte glad, det är lixom inte värt det. Att behöva gå runt i shorts. Nu kanske ni förstår hur mycket jag hatar mina lår, för egentligen tycker jag om att resa och skulle förmodligen nästan älska att resa till varma länder om jag inte hatade min kropp så mycket ._. Ätstörningen förstör ens liv. Så är det bara. Gör att man inte kan njuta av tillvaron, tar massa tid och energi, man kan inte göra vad man vill osv osv....
Om exakt två veckor åker jag utomlands. Än är det inte försent att börja svälta och gå ner ett par kilo. Men problemet är att jag inte bara kan svälta just nu. Går helt enkelt inte. Så får åka tjock. usch, tanken på att behöva gå runt i shorts utan leggings och visa mina fula och äckliga ben är skrämmande. Jag vill inte! Men jag kan ju knappast gå runt i långtröja och långbyxor i ett medelhavsland där temepraturen är drygt 30 gradur:/ Jag hatar varma länder. Jag vet att jag borde vara glad över att jag får chansen att åka utomlands men jag är fan inte glad, det är lixom inte värt det. Att behöva gå runt i shorts. Nu kanske ni förstår hur mycket jag hatar mina lår, för egentligen tycker jag om att resa och skulle förmodligen nästan älska att resa till varma länder om jag inte hatade min kropp så mycket ._. Ätstörningen förstör ens liv. Så är det bara. Gör att man inte kan njuta av tillvaron, tar massa tid och energi, man kan inte göra vad man vill osv osv....
Topp tretton inlägg
Har haft den här bloggen ett tag, närmare bestämt sen i januari iår. Under de här månaderna har jag skrivt mer eller mindre intressanta inlägg. Några inlägg har orsakat starka reaktioner hos mina läsare. Har ju en del nya läsare (antar jag) som inte har följt min blogg sedan tidigare. Därför tänkte jag i det här inlägget länka till några av de inlägg som har skapat diskussioner, inlägg folk har reagerat starkt på eller inlägg som jag bara tycker är läsvärda:) De står i tidsorning, uppifrån och ner!
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/january/8-saker-om-mig.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/january/acklig-grej.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/january/tid.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/january/lunchfunderingar.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/january/lugn.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/january/tack.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/february/fraga.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/march/jag-hade-trakigt.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/march/definationen-pa-hets.html#comment
(22 kommentarer!)
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/march/nattsvart.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/march/hur-mycket-vet-dem.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/april/att-inte-kunna-spy.html#comment
http://donttakeorderfromacookie.blogg.se/2010/april/ehhh-sex-med-ett-piggsvin.html#comment
Girighet/tjock stämpel
Jag har tror jag alltid har varit rädd för att få "girighets-stämpel" med mat. Om jag blir bjuden på frukt eller tuggummi är jag alltid väldigt noga att tacka för det jag får.
O jag skulle aldrig drömma om att ta mat från någon annan utan att fråga... Då skulle man ju direkt på en "tjock-stämpel" på sig, i min värld iaf. Eftersom jag aldrig skulle ta mat från någon annan eller be om att få mer än vad jag redan har fått blir jag alltid sjukt irriterade på folk som gör så!!
T ex för några dagar sen, min kompis hade med sig några brödbitar i en påse som hon skulle äta i skolan. Så frågar min andra kompis om hon kan få en bit, så svarar den andra kompis typ " Jo en liten bit", så fick hon en bit (fullt tillräckligt stor). Hon tyckte tydligen det var jättegott, sedan ser jag hur hon öpnnar påsen lite försiktigt och försöker ta mer fast det var ganska uppenbart förut att min kompis inte ville bjuda henne på mer. Så säger bröd-havar-kompisen : ta inte mer jag behöver det sen. O jag blev sååå irriterad på hon som försökte sno brödet. Så GÖR man bara inte!! Jag hatar folk som bara vill ha mer och mer mat, jag blir alltid så sjukt irriterade på såna personer!!
O jag skulle aldrig drömma om att ta mat från någon annan utan att fråga... Då skulle man ju direkt på en "tjock-stämpel" på sig, i min värld iaf. Eftersom jag aldrig skulle ta mat från någon annan eller be om att få mer än vad jag redan har fått blir jag alltid sjukt irriterade på folk som gör så!!
T ex för några dagar sen, min kompis hade med sig några brödbitar i en påse som hon skulle äta i skolan. Så frågar min andra kompis om hon kan få en bit, så svarar den andra kompis typ " Jo en liten bit", så fick hon en bit (fullt tillräckligt stor). Hon tyckte tydligen det var jättegott, sedan ser jag hur hon öpnnar påsen lite försiktigt och försöker ta mer fast det var ganska uppenbart förut att min kompis inte ville bjuda henne på mer. Så säger bröd-havar-kompisen : ta inte mer jag behöver det sen. O jag blev sååå irriterad på hon som försökte sno brödet. Så GÖR man bara inte!! Jag hatar folk som bara vill ha mer och mer mat, jag blir alltid så sjukt irriterade på såna personer!!
Pippsivipsing
Nej:( Så typiskt mig att bli ledsen när en liten pippi dog. Hittade den på altanen, vingen skadad. Matade den vatten (och lite kärlek). Satte den på en gren och bevakade den. Gav den mer vatten. Den rör till och med på sig. Sedan är jag borta i fem minuter senare, när jag kommer tillbaka ligger den lilla pippsingen död på marken. Fortfarande ljummen och helt slapp.
Stackars lilla pippsivipsing. Jag ville att den skulle överleva:( Jag undrar vart den är nu. Vad händer efter döden? Någon som har någon teori förutom att det inte händer någonting/himlen/helvetet/föds i en ny kropp?
Stackars lilla pippsivipsing. Jag ville att den skulle överleva:( Jag undrar vart den är nu. Vad händer efter döden? Någon som har någon teori förutom att det inte händer någonting/himlen/helvetet/föds i en ny kropp?
Vad händer nu?
En stor del av mitt liv har precis försvunnit ut ur mitt liv för ett par månader. Just det. Skolan. Vad ska jag göra med all min tid nu? Iofs kan jag ju alltid fortsätta oroa mig och ha ångest över mina betyg som jag vill ska vara högre.
Men kan knappt fatta det. Inga mer prov eller läxor tills i mitten/slutet av augusti. Det är konstigt, jag känner mig inte lycklig för att slippa prov och läxor. Visst det är jätteskönt, men det känns. Tomt på något sätt?
Idag tog treorna studenten. Vitklädda (några iaf) och med ett stort leende på läpparna.
Om ett år är jag där. Då kanske jag vet vad jag vill göra med mitt liv. Kanske har matmonstrerna slutat spöka då, men det tror jag inte.
Men kan knappt fatta det. Inga mer prov eller läxor tills i mitten/slutet av augusti. Det är konstigt, jag känner mig inte lycklig för att slippa prov och läxor. Visst det är jätteskönt, men det känns. Tomt på något sätt?
Idag tog treorna studenten. Vitklädda (några iaf) och med ett stort leende på läpparna.
Om ett år är jag där. Då kanske jag vet vad jag vill göra med mitt liv. Kanske har matmonstrerna slutat spöka då, men det tror jag inte.
Bloggtorka
(Till Fotoramen: Vad kostade det att vara i Afrika som biståndsarbetare??)
Om 5 minuter börjar ESC, ska man kolla på det? Känns ju lite (läs mycket) värdelöst att se det när inte Sverige är med och tävlar om första platsen:( Men samtidigt är det ju lite tradition att kolla på det.
Usch, jag vet inte vad jag ska skriva i bloggen just nu. Matdagbok är helt uteslutet, vågar inte skriva upp allt jag äter ens för mig själv så ännu mindre vågar jag göra det i bloggen. Ni skulle ju bli så äcklade, och jag vill ju inte äckla er.
Träningsdagbok då? Naj, skulle vara väldigt glest. Inlägget skulle bestå av luft ungefär för jag har inte tränat på flera veckor:S
Såå... Får försöka klämma in lite vad jag har gjort under dagen. Men jag gör ju aldrig något särskilt så kan tänka mig att det inte är så kul att läsa om. Men ni får ta det så länge tills maten och träningen börjar gå bra igen!
Så. Idag har jag faktiskt shoppat lite, men juste. Jag köpte ju bikini idag! Det gick faktiskt ganska bra, köpte den första jag provade. Skönt, jobbigt att prova bikini efter bikini när ingen passar ens kropp. Så tog första bästa i princip. Ganska fin, från H&M. Sedan köpte jag en sommarklänning. Också fikade jag. En stor bakelse och cola light, hej jag är fet. Jag som aldrig äter offentligt, fy på mig. Andra ska inte behöva se ett fetto äta. Det är äckligt.
Annars har jag inte gjort så mycket förutom att plugga och övningskört litegranna.
Nu börjar ESC! Hej svejs!
Om 5 minuter börjar ESC, ska man kolla på det? Känns ju lite (läs mycket) värdelöst att se det när inte Sverige är med och tävlar om första platsen:( Men samtidigt är det ju lite tradition att kolla på det.
Usch, jag vet inte vad jag ska skriva i bloggen just nu. Matdagbok är helt uteslutet, vågar inte skriva upp allt jag äter ens för mig själv så ännu mindre vågar jag göra det i bloggen. Ni skulle ju bli så äcklade, och jag vill ju inte äckla er.
Träningsdagbok då? Naj, skulle vara väldigt glest. Inlägget skulle bestå av luft ungefär för jag har inte tränat på flera veckor:S
Såå... Får försöka klämma in lite vad jag har gjort under dagen. Men jag gör ju aldrig något särskilt så kan tänka mig att det inte är så kul att läsa om. Men ni får ta det så länge tills maten och träningen börjar gå bra igen!
Så. Idag har jag faktiskt shoppat lite, men juste. Jag köpte ju bikini idag! Det gick faktiskt ganska bra, köpte den första jag provade. Skönt, jobbigt att prova bikini efter bikini när ingen passar ens kropp. Så tog första bästa i princip. Ganska fin, från H&M. Sedan köpte jag en sommarklänning. Också fikade jag. En stor bakelse och cola light, hej jag är fet. Jag som aldrig äter offentligt, fy på mig. Andra ska inte behöva se ett fetto äta. Det är äckligt.
Annars har jag inte gjort så mycket förutom att plugga och övningskört litegranna.
Nu börjar ESC! Hej svejs!
Cirkeln utan slut
Som jag ser det som finns det fyra perioder i mitt liv, fyra olika mat-perioder.
Det finns en "anorexi-period" (kallar den det trots jag verkligen inte har anorexi). Det är härliga tider det, äter knappt något och tränar. Vågens siffor sjunker varje dag. Man längtar tills nästa morgon när man ska upp och väga sig och se att sifforna har sjunkit lite till, och så bävar jag inför middag med familjen eller andra sitatuioner som jag måste äta vid.
Sedan har jag en "bulimi-period". Då hetsäter jag och kompenserar med att kräkas/svälta dagarna efter. Då går vikten upp och ner, upp efter hets men så ner lite igen efter ett par dagar med lite mat. Under "bulimi-perioden" brukar jag träna hyffsat bra i alla fall.
Sedan finns det den perioden jag är inne i nu, när jag beter mig som en "BED-are". Jag äter sjukligt stora mängder med mat utan kompensation. Jag tror alla som läser detta förstår vad som händer med vikten med sjukligt stort matintag och ingen kompensation. Vikten rusar iväg. Man känner sig maktlös inför maten. Panik över att vågens siffor flyger iväg men man har inte viljan att bryta hetsandet och det eviga suget efter mat. Kan tilläggas att jag aldrig tränar under en "BED-period".
D
en sista och fjärde perioden perioden är när jag äter nästan normala portioner (lite mer) men jag tänker väldigt mycket på hur äcklig jag är, hur tjock jag är osv så helt normal tänker jag inte om mat då heller. Tränar någon gång då och då under en "normal-period".
Så här är mitt liv, en cirkel full av dessa perioder. Den ena utlöser den andra. Först börjar det med en "anorexi-period" sedan blir jag så evinnerligt hungrig/sugen så jag hetsar regelbundet men kompensarar, "Bulimi-period". Sedan går hetsande över styr och jag börjar sluta kompensera. Sedan efter att nästan ha tröttnat på mat för jag har ätit så sjukt mycket under en tid börjar ätandet gå mot det "normala" (dagsintag för en normal icke ätstörd) och sedan får jag helt plötsligt tillbaka motivationen till att svälta och bli smal och så börjar cirkeln om igen...
Vad kallas detta sjuka ätbeteende? UNS? Jag brukar iaf säga att jag har UNS eftersom ätstörningen varierar så mycket!
Det finns en "anorexi-period" (kallar den det trots jag verkligen inte har anorexi). Det är härliga tider det, äter knappt något och tränar. Vågens siffor sjunker varje dag. Man längtar tills nästa morgon när man ska upp och väga sig och se att sifforna har sjunkit lite till, och så bävar jag inför middag med familjen eller andra sitatuioner som jag måste äta vid.
Sedan har jag en "bulimi-period". Då hetsäter jag och kompenserar med att kräkas/svälta dagarna efter. Då går vikten upp och ner, upp efter hets men så ner lite igen efter ett par dagar med lite mat. Under "bulimi-perioden" brukar jag träna hyffsat bra i alla fall.
Sedan finns det den perioden jag är inne i nu, när jag beter mig som en "BED-are". Jag äter sjukligt stora mängder med mat utan kompensation. Jag tror alla som läser detta förstår vad som händer med vikten med sjukligt stort matintag och ingen kompensation. Vikten rusar iväg. Man känner sig maktlös inför maten. Panik över att vågens siffor flyger iväg men man har inte viljan att bryta hetsandet och det eviga suget efter mat. Kan tilläggas att jag aldrig tränar under en "BED-period".
D
en sista och fjärde perioden perioden är när jag äter nästan normala portioner (lite mer) men jag tänker väldigt mycket på hur äcklig jag är, hur tjock jag är osv så helt normal tänker jag inte om mat då heller. Tränar någon gång då och då under en "normal-period".
Så här är mitt liv, en cirkel full av dessa perioder. Den ena utlöser den andra. Först börjar det med en "anorexi-period" sedan blir jag så evinnerligt hungrig/sugen så jag hetsar regelbundet men kompensarar, "Bulimi-period". Sedan går hetsande över styr och jag börjar sluta kompensera. Sedan efter att nästan ha tröttnat på mat för jag har ätit så sjukt mycket under en tid börjar ätandet gå mot det "normala" (dagsintag för en normal icke ätstörd) och sedan får jag helt plötsligt tillbaka motivationen till att svälta och bli smal och så börjar cirkeln om igen...
Vad kallas detta sjuka ätbeteende? UNS? Jag brukar iaf säga att jag har UNS eftersom ätstörningen varierar så mycket!
Jag skulle så gärna vilja...
Vet ni vad jag verkligen skulle vilja göra? Åka som volontär, i kanske 1 månad. Helst skulle jag vilja ta hand om schimpanser. De är så häftiga djur, skulle verkligen vilja lära mig mer om dem för de är ju så coola. De visar verkligen samma känslor som oss, de ler och skrattar. Men det finns en hake. Det är SÅÅÅ dyrt. För två veckor kan man åka ner till Sydafrika tror jag att det var och hjälpa till att ta hand om övergivna och schimpanser som har räddats från t ex stränder där de sitter fastkedjade för turisternas skull. Det kostar 14 000 spänn, för två veckor. Till det tillkommer flygbiljettspriset, vad kan det kosta att flyga till Sydafrika tur och retur? Sen tillkommer även andra kostader som endel mat och vaccinationer m.m.
Jag kan bara inte förstå att man kan skjuta vilda schimpanser och sälja dyrt för köttets skull, för det är en delikatess. Man skulle ju kunna förstå om det var fattiga människor som skulle dö utan schimpansköttet men att det säljs som delikatess. Våra närmaste släktingar. Släktingar vi delar vad är det, 99 procent gener med?
Det är sjukt.
O all regnskog som skövlas som gör att det blir ännu enklare för jägarna att få tag på aporna. Detta får mig verkligen att inse att jag vill jobba med något meningsfullt i framtiden. Rädda vanvårdade djur, hjälpa människor, stoppa skövlingen av regnskogen, hindra arter från att dö ut...
Wow jag känner att min blogg har fått en annan vänding, detta ska vara en äs blogg... Jag lovar, jag ska styra tillbaka på äs språret imorn. Jag va bara tvungen att skriva av mig...
Detta är såå coolt! Kolla på videon, vilket minne....
Jag kan bara inte förstå att man kan skjuta vilda schimpanser och sälja dyrt för köttets skull, för det är en delikatess. Man skulle ju kunna förstå om det var fattiga människor som skulle dö utan schimpansköttet men att det säljs som delikatess. Våra närmaste släktingar. Släktingar vi delar vad är det, 99 procent gener med?
Det är sjukt.
O all regnskog som skövlas som gör att det blir ännu enklare för jägarna att få tag på aporna. Detta får mig verkligen att inse att jag vill jobba med något meningsfullt i framtiden. Rädda vanvårdade djur, hjälpa människor, stoppa skövlingen av regnskogen, hindra arter från att dö ut...
Wow jag känner att min blogg har fått en annan vänding, detta ska vara en äs blogg... Jag lovar, jag ska styra tillbaka på äs språret imorn. Jag va bara tvungen att skriva av mig...
Detta är såå coolt! Kolla på videon, vilket minne....
mat är gift
Fan, mitt huvud dödar mig. Det gör ont. Och det gör vågens siffor också, om jag skulle våga ställa mig på den och se siffrorna. Det gör ont och dödar mig.
Jag hatar mat. Det innehåller någon extremt starkt gift som fräter sönder min självkänsla och självförtroende. Ju mer gift jag stoppar i mig ju mer försvinner min självkänsla/självförtroende. Det är sorligt men så är det. Min fråga: Kommer jag någonsin bli fri från det här? Att inte kunna tycka att mat förstör ens liv. Jag är tveksam.
Jag hatar mat. Det innehåller någon extremt starkt gift som fräter sönder min självkänsla och självförtroende. Ju mer gift jag stoppar i mig ju mer försvinner min självkänsla/självförtroende. Det är sorligt men så är det. Min fråga: Kommer jag någonsin bli fri från det här? Att inte kunna tycka att mat förstör ens liv. Jag är tveksam.
...
Jag avundar:
- Smala tjejer
- Lite mulligare tjejer som trivs med sig själva och är stolta över sin kropp
- Smala tjejer
- Lite mulligare tjejer som trivs med sig själva och är stolta över sin kropp
Cookie filosoferar här på kvällskvisten
Vet ni vad jag har tänkt på, man kan ju känna sig väldigt ensam som ätstörd, det tror jag att alla med en ätstörningar har fått erfarna. Men tänk er då hur ensam man måste känna sig som kille med en ätstörning? För jag tror i alla fall att man känner sig mer annorlunda och ensam som kille med en ätstörning. Det känns som tjejer har en annan syn på ätstörningar, en mer verklig syn. Det känns som killar inte förstår alls vad ätstörning handlar om. Även fast det inte verkar som många tjejer heller förstår hur det känns att ha problem med maten... Det känns som man kan få mer stöd av kompisar som tjej med äs än en kille med äs. Dessa är mina tankar och funderingar så, vad tror ni, att killar med äs känner sig mer ensamna än tjejer med äs? Eller tror ni att det inte spelar någon roll?
Obs! Förvirrat inlägg.
Idag kändes livet bra hopplöst. Vi fick tillbaka endel arbeten på svenskan. Jag fick G+ på den ena och den andra uppsatsen hade hon inte betygssatt men det verkade som det var G, utan ens ett litet plus på den. Jag höll på att börja gråta. Jag hatar min svenska lärare och har nästan alltid gjort. Hon är tjock, otrevlig och rinnande ögon.
Sedan var det nästa lektion som inte heller gick något bra.
Jag har märkt att jag kan inte hantera känslor. Så fort jag visar några känslor för mig själv som handlar om skolan, familjen, vänner som ilska, oro, sorg, glädje försöker jag dämpa dem med mat. Jag vill inte ha några känslor. Det känns som jag inte klarar av att känna känslor. Jag vill gå runt avtrubbad och inte behöva bry mig. Att världen ska kretsa runt mat. När världen börjar kretsa i andra känslor försöker jag stänga av, går inte det försöker jag fylla mig själv med mat för när jag är mätt och har ångest över maten kan jag stänga av andra jobbiga känslor jag inte orkar med.
Förstår ni?
För det gör knappt jag. Jag vet inte hur jag tänker just nu. Allt jag vet är att jag är besviken, arg, ledsen och så otroligt trött på livet.
Nu vill jag stänga av mina känslor. Men frågan är om det finns bättre sätt att "stänga av" än att proppa i mig en massa mat?
Förklara gärna för mig om du fattar hur jag tänker för jag gör knappt det själv.
Nu tror jag att jag har kommit på varför jag vill äta när jag känner ångest inför något annat än mat. Det är för att jag är helt enkelt inte van att ha ångest över knappt något annat än mat. Därför om jag äter när jag har ångest över något annant glöms det andra jobbiga bort och jag kan "fokusera" på ångest om mat. En ångest jag kan förstå för den har jag känt så många gånger... När jag är avtrubbad för omgivningen är jag inne i min egna bubbla, där kan inget utifrån skada mig. Bara mig själv. På något sätt känns det tryggt...
Skumt det dära.
Sedan var det nästa lektion som inte heller gick något bra.
Jag har märkt att jag kan inte hantera känslor. Så fort jag visar några känslor för mig själv som handlar om skolan, familjen, vänner som ilska, oro, sorg, glädje försöker jag dämpa dem med mat. Jag vill inte ha några känslor. Det känns som jag inte klarar av att känna känslor. Jag vill gå runt avtrubbad och inte behöva bry mig. Att världen ska kretsa runt mat. När världen börjar kretsa i andra känslor försöker jag stänga av, går inte det försöker jag fylla mig själv med mat för när jag är mätt och har ångest över maten kan jag stänga av andra jobbiga känslor jag inte orkar med.
Förstår ni?
För det gör knappt jag. Jag vet inte hur jag tänker just nu. Allt jag vet är att jag är besviken, arg, ledsen och så otroligt trött på livet.
Nu vill jag stänga av mina känslor. Men frågan är om det finns bättre sätt att "stänga av" än att proppa i mig en massa mat?
Förklara gärna för mig om du fattar hur jag tänker för jag gör knappt det själv.
Nu tror jag att jag har kommit på varför jag vill äta när jag känner ångest inför något annat än mat. Det är för att jag är helt enkelt inte van att ha ångest över knappt något annat än mat. Därför om jag äter när jag har ångest över något annant glöms det andra jobbiga bort och jag kan "fokusera" på ångest om mat. En ångest jag kan förstå för den har jag känt så många gånger... När jag är avtrubbad för omgivningen är jag inne i min egna bubbla, där kan inget utifrån skada mig. Bara mig själv. På något sätt känns det tryggt...
Skumt det dära.
